team MAD och en månad kvar exakt
Okej. Idag är jag och sofie lite off, därav team MAD
Alla idioter i hela världen jävlas. VARFÖR?
Igår duschade/fixade/förfestade vi litte hos princess. Vi försökte måla naglarna och det är inte bra att göra när man druckit lite och ska stressa till bussen. Det slutade med nagellack överallt (mer PÅ händerna och kinden än själva naglarna). Stress till buss. NOLL människor på den. Brabrabra. Resan in gick galet fort, kan vara för mitt trevliga sällskap. Sen av och väääärldens kissnödighet infann sig. Nästan gråtjobbigt. Jamen, det fixade vi ganska diskret trodde vi. Nej, tydligen inte. Nära vägen och folk såg oss? Haha. Jag såg ingen människa på hela vägen på jesper? Sofie kanske gjorde det. Sen gick vi en mil för långt, och var tvungen att gå tillbaka. Sen framme. Och då fastnade vi lite överallt. Mest i köket/sängen. Sängen var underbar. Ja. Lite tv-spel på det med 92:an och övriga. Sen hockey. PAIN tråkigt. Så vi målade lite på varandra med vattenfast spritpenna. Det ångrar jag lite idag. Ser ut som skit! MEN, det blev ju ganska trevligt senare. Sen sprang vi ner till specce i regn och nya VITA converse. Grät nästan hela vägen hem av trötthet. Somnade i fosterställning PÅ täcket.
Vaknade tolv/halv ett. Massa missade samtal. Ingen hemma.
Jag är ensam och övergiven.
En månad kvar tills jag blir arton. Hoppas jag blir mer mogen då.
Amen
Alla idioter i hela världen jävlas. VARFÖR?
Igår duschade/fixade/förfestade vi litte hos princess. Vi försökte måla naglarna och det är inte bra att göra när man druckit lite och ska stressa till bussen. Det slutade med nagellack överallt (mer PÅ händerna och kinden än själva naglarna). Stress till buss. NOLL människor på den. Brabrabra. Resan in gick galet fort, kan vara för mitt trevliga sällskap. Sen av och väääärldens kissnödighet infann sig. Nästan gråtjobbigt. Jamen, det fixade vi ganska diskret trodde vi. Nej, tydligen inte. Nära vägen och folk såg oss? Haha. Jag såg ingen människa på hela vägen på jesper? Sofie kanske gjorde det. Sen gick vi en mil för långt, och var tvungen att gå tillbaka. Sen framme. Och då fastnade vi lite överallt. Mest i köket/sängen. Sängen var underbar. Ja. Lite tv-spel på det med 92:an och övriga. Sen hockey. PAIN tråkigt. Så vi målade lite på varandra med vattenfast spritpenna. Det ångrar jag lite idag. Ser ut som skit! MEN, det blev ju ganska trevligt senare. Sen sprang vi ner till specce i regn och nya VITA converse. Grät nästan hela vägen hem av trötthet. Somnade i fosterställning PÅ täcket.
Vaknade tolv/halv ett. Massa missade samtal. Ingen hemma.
Jag är ensam och övergiven.
En månad kvar tills jag blir arton. Hoppas jag blir mer mogen då.
Amen
Kommentarer
Postat av: sofie
jag älskar dig, men nu är jag trött
Trackback
